Historien om själva kortspelet blackjack har troligen sitt ursprung i franska spel som "chemin de fer" och "French Ferme". BlackJack har sitt ursprung i franska kasinon ungefär år 1700 där det kallades "vingt-et-un" och det har spelats i U.S.A. sen 1800-talet. Blackjack har fått sitt namn av att om en spelare fick spader knekt och spader ess som första två kort så blev spelaren automatiskt belönad.

Det första erkända försöket att applicera matematik på blackjack kulminerade år 1956 med Roger Baldwins uppsats, som publicerades i "Journal of the American Statistical Association", med titeln "The Optimum Strategy in Blackjack". Genom att använda miniräknare och statistisk teori skrev Baldwin om sätt att avsevärt sänka husets fördel. Även om uppsatsens titel var ‘optimum strategy’ (optimal strategi) så var det egentligen inte den bästa strategin eftersom de behövde en dator för att förfina sitt system.

Professor Edward O. Thorp fortsatte där Baldwin slutade. År 1962 förfinade Thorp grundstrategin och utvecklade de första korträkningsteknikerna. Han publicerade sina resultat i "Beat the Dealer", en bok som blev så populär att den låg på New York Times bästsäljarlista under en vecka år 1963.

Kasinona påverkades så mycket av "Beat the Dealer" att de började ändra spelets regler för att göra det svårare för spelarna att vinna. De ogynnsamma reglerna resulterade i en inkomstförlust för kasinona så de återvände snart till sina tidigare regler. Eftersom Thorps "ten count"-metod var svår att bemästra och de flesta ändå inte förstod dem så tjänade kasinona ordentligt på spelets nya popularitet.

En annan stor bidragsgivare i blackjacks historia är Julian Braun som arbetade på IBM. Hans tusentals rader av datakoder och timmar av simuleringar på IBMs stordatorer resulterade i en grundläggande strategi och ett antal korträkningstekniker. Hans slutsatser användes i en andra utgåva av "Beat the Dealer" och senare i Lawrence Reveres bok "Playing BlackJack as a Business" från 1977.